I know it's over - still I cling. I don't know where else I can go. Over and over and over and over, over and over. I know it's over and it never really began but in my heart it was so real.

Jag gör inte så värst mycket om dagarna. Jag försöker bli frisk efter Hultsfred (som för övrigt var bäst och som jag redan saknar sönder) så jag ligger och läser om Harry Potter-böckerna ännu en gång med glittriga strumpbyxor, delfinarmband och höftblåmärken (de har för övrigt blivit liiiite populära på Tumblr.) Jag kan inte lyssna på annat än The Smiths heller efter Morrisseyspelningen i lördags, jag blev lite frälst skulle jag tro.

Vi hörs nästa vecka för då får jag tillbaka engångskamerabilderna från Hultan! Ni är fina. Hejdå.