I fredags såg jag min musikaliska gud, frälsare, whatever vid namn Kristian Anttila. Han spelade mina två absoluta favoritlåtar genom tiderna och signerade min tygpåse. Efter det så har alltid blivit lite jobbigare, lite mer svartvitt, och ja, jag har det lite svårt just nu vilket leder till att jag inte har någon lust att uppdatera. Just so you know. Au revoir, adios, goodbye, adjö så länge så syns vi sen, någong gång framöver.